Sugar: The Bitter Truth

Antagligen så tipsade jag om den i min förra blogg, men klippet förtjänar en vända till. Det är det 89 minuter långa Youtube-informationsklippet, Sugar: The Bitter Truth jag pratar om. Såg det själv för första gången sommaren 2009 och utan att vara allt för insatt, så belyser han väldigt intressanta punkter. Jag fick upp ögonen för det igen i och med en diskussion i en tråd på ett forum om light-produkter och tänkte att jag kunde passa på att tipsa om den, helt klart sevärd, 'kej (se klippet så förstår ni)? Plus att han heter Lustig och det är ju lustigt.

RIP

Varning, Lost-spoilers läs inte om du inte sett förbi säsong 3 och planerar att göra det

Bland det mest berörande som kan hända i en serie är när någon dör. Någon du har lärt känna slits ifrån alla anhöriga och han står öga mot öga med sin egen dödlighet. I detta finns det något så oerhört fint, något så kraftfullt som alltid lyckas beröra mig. Det är därför jag älskar House-avsnitten när patienten dör, det är därför My Lunch och My Old Lady är de två bästa Scrubs-avsnitten, det är därför senaste avsnittet jag såg av Lost fick tårarna att rinna. Den här gången var det slutligen Charlie Pace som skulle dö, Charlie som är en av de mest älskvärda karaktärerna. Charlie som varit med ända från start, som vi känner så väl tack vare de 69 avsnitten som han varit med i skulle dö. Väl medveten om detta så tar han vaga farväl till de ovetande personerna han älskar på ön och i tillbakablickarna ser vi hans fem bästa minnen som toppas av när han mötte Claire, drömtjejen som han aldrig mer kommer träffa. När lappen - som dessa minnen står på - räcks över till Desmond med önskan att den överlämnas till Claire och Charlie förklarar det som att det är "it's the five best moments for my sorry excuse for a life" och man ser skräcken och tårarna i hans ögonen så är det svårt att inte känna något.

När han så dyker mot sin död så är det kanske Losts finaste ögonblick och jag glömmer alla lösa trådar och sörjer bara Charlie. Jag vill inte att han ska dö, jag känner redan en saknad av honom. Vad kommer Lost vara utan honom? Samtidigt så beundrar jag författarna som vågar ta död på en så uppenbart populär karaktär. För visst är det ångestladdat att han ska dö, men på samma gång så är det som sagt otroligt berörande och jag älskar när serier får mig att känna något. Det är väldigt schizofrena känslor. Att Charlie till slut lyckas överleva sprider en eufori i kroppen som inte har många motstycken, det är lite som att äta kakan och fortfarande ha den kvar.

Jag vet att det absolut inte är samma sak att se några lösryckta klipp från avsnittet men här är två stycken i alla fall:

Extremister är kul

Vissa extremister är roliga, så länge de inte tar det hela lite för långt och tar in bomber och flygplan in i bilden, så kan jag finna det intressant hur hängivna vissa personer är för vissa ämnen. Idag så loggade jag in på mitt Youtube-konto för första gången på länge och såg att jag hade fått ett meddelande. Intressant tänkte jag och klickade mig genast ditåt och möttes då av detta:

"I converted from Calvinizm to Catholicism because our Savior, Jesus Christ is with the Catholic Church. This is the truth and undeniable. If you are ouside the Catholic Chuch and denounce the Catholic faith, it is apparent that you just envy the Catholic Church. No matter how hard you try to criticize the Catholic Church, it will be the main stream of Christianity eternally as it has been since the very time of its foundation by the hand of Jesus Christ.

Your heart appears to be centered on attacking and criticizing others. By criticizing neighbors,
you have been justifying yourself. Jesus only comes to the hearts of those who are humble enough to be in deep contrition. Jesus Christ does not sit at dinner with those who claim to be righteous(Mark2:15)

Unfortunately, it is apparent that you lack two signs of those who are with Jesus. These are mercy(understanding) and humility(silence before God).(Matthew 11:29) Again, you can deny the Vatican and the Catholic Church. But you must remember that if you deny the works of the Holy Spirit inside the Catholic Church, your sin will never be forgiven.(Mark 3:29)

I'm afraid you have already committed the deadly sin against the works of the Holy Spirit inside the Catholic Church. Your sin will remain unforgiven eternally. Now you must brace yourself for the Day of Judgment.(Romans 2:5)"


Jag fick inte ens ett Kind Regards Christian Fanatic, man kan ju då fråga sig, vad är det egentligen för satanistiskt jag har lagt upp på Youtube som gör att jag inte förtjänar några andra hälsningar än att jag förtjänar att brinna i helvetet. Jo det är en video jag la upp bara för att testa att lägga upp något på Youtube för ett antal år sidan. Ett klipp där den före detta (tror jag) påven sakta omvandlas till Lord Sidious (superondingen i Star Wars-filmerna).


Jag försökte svara, men tyvärr var kontot avstängt, inte allt för långsökt att tänka sig att han trakasserat några personer för mycket med att de var avundsjuka på katolicismen, särskilt med tanke på alla skandaler som dykt upp på sistone. Som sagt, det är kul med extremister ibland.

Fast i tidigt 90-tal

Min musiksmak har fastnat i sent 80- tidigt 90-tal på sistone. Suedes Beautiful Ones och The Smiths There is a Light that Never Goes Out nöter sakta ut mina högtalare. Ett snabbt tag var jag inne på 60-tal med Simon & Garfunkel, men de var snarare den där kulan som man hänger i granen för den är inte så ful att den inte förtjänar att hänga där, men den hänger liksom på baksidan av grannen, den där sidan som vetter inåt väggen för den är inte riktigt lika fin som de andra kulorna. Nog för att The Only Boy Living in New York är riktigt fin, men resten känns ärligt talat ganska meh. Nu kanske fallet är så med Suede och The Smiths också - och jag anar att det tyvärr är det - men än så länge så lever jag efter ignorance is bliss och låter bli att lyssna på deras övriga låtar och låtar de två ovannämnda låtarna istället förstärka min tro i att britter - trots deras ofta tveksamma yttre - kan göra riktigt fin, nästintill perfekt, musik.