Myten om det goda köttet

Jag kallar mig ofta för vegetarian och mycket riktigt så äter jag linser, broccoli och annat gott. Ibland äter jag dock kött - med motiveringen att det är bra att hålla igång magen så att den inte tappar kontakt med han den där kött. Jag är alltså ungefär lika mycket vegetarian som de som äter fisk och kallar sig detsamma. Ingen värdering i det. Ja bortsett från att det är total bullshit. När jag äter kött den där gången per månad så utesluts jag och de tidigare nämnda halvvegetarianerna automatiskt från det finare sällskapet som kallas vegetarianer.

Nu handlar inte det här inlägget om vilka som får kalla sig vegetarianer, det handlar om det överskattade köttet. En vanlig fråga eller kommentar jag har fått efter att jag felaktigt börjat kalla mig vegetarian i höstas är något i stil med: "men kött är ju så gott, jag skulle aldrig kunna bli vegetarian". Jag håller med om att kött är gott. Det är gott, fact. Något jag insett på sistone är dock att i och med att jag äter kött så sällan så målar jag även upp slentrianköttet som helt otroligt - inte riktigt men nästan. En väldigt missvisande bild har jag insett de senaste veckorna. Kebabpizza är inte godare än vegetaria, fact.

Jag tror också att det är här ett av våra större problem ligger; skönmålandet av slentrianköttet. Det är inte så gott, fact. Vi har en överkonsumtion av kött i dagens Sverige. Den genomsnittliga köttkonsumtionen per person i Sverige ligger på 85 kg per år, Världscancerfonden rekommenderar 16 kg. Rätta mig om jag har fel, men jag finner det tveksamt att ens majoriteten av dessa 85 kg skulle vara en sådan där saftigt marinerad köttbit som ofta tas upp som exempel på hur gott kött är. Köttfärs, hot dogs, falukorv och dylikt ligger nog närmare sanningen. Frågan till de som äter kött dagligen är alltså inte, kan du tänka dig att ge upp den där grillade köttbiten i sommar, utan kan du tänka dig att skippa den där stekta falukorven någon gång ibland? Rotfruktspajen kanske inte behöver innehålla bacon. Det jag tror att jag försöker få fram är att man behöver inte gå hela vägen. Precis som vi inte behöver sluta flyga utomlands, men kanske borde ge upp att flyga inom Sverige för miljöns skull kan man fortsätta äta oxfilé, men den där falukorven kanske man kan skippa. Det är inte allt eller inget och varje insats gör något för såväl miljön som för din hälsa. Varför inte helt enkelt testa? Varför inte införa dessa vegetariska måndagar? Vad har du att förlora annat än slentrianköttet?

Och att det skulle vara svårt att få i sig tillräckligt med protein som vegetarian är ungefär lika mycket bullshit som att jag är vegetarian.

Löfven och kärnkraften

Sitter och kollar på Agendas intervju av Stefan Lövfen och slås av två saker. För det första är han ganska tråkig, å andra sidan är det inte många partiledare som inte är det. Och trots det var det nog ändå ett bra byte av sossarna skulle jag tro. Den andra detaljen grämer mig lite mer, sossarna har för andra gången i rad valt en partiledare som inte prioriterar och inte riktigt har koll på miljöfrågorna. I intervjun säger han att han vill prata om energifrågan snarare än kärnkraftsfrågan och öppnar därmed indirekt för att mer kärnkraft kan tänkas vara nödvändigt. Det är här mitt förtroende börjar vackla för Löfven, för om han hade varit mer insatt hade han till exempel vetat att från och med 2012 så är solkraften billigare än kärnkraften per kWh och då är inte ens de dyra försäkringskostnaderna inräknade (enligt en rapport från California Energy Commission). Kärnkraftsfrågan är således inte längre relevant i energifrågan, det finns billigare och hållbarare alternativ. Jag hoppas verkligen att Löfven hade glömt kolla kalendern den kvällen och missat att det var 2012, men det känns väl ungefär lika troligt som att han skulle vilja avveckla kärnkraften så snart som möjligt.