Hejsan bloggen? Saknat mig? Jag vet att andra saknat dig i alla fall, huruvida jag verkligen har gjort det är lite svårt att säga. Du är trots allt väldigt tidskrävande och inte ger du särskilt mycket. Ärligt talat så känns det mest som att jag får ge och ge, jag skriver och skriver, men vad får jag tillbaka? Ja inte fan är det mycket i alla fall. Nej men rolig relation verkligen.. Tydligen så värnar du bättre om relationen till andra och bjuder på otroligt bra läsning har jag hört. Du verkar dock bli ganska passiv när du inte får äta upp min tid så antar att det ligger på mig att styra upp det här.
Om jag skulle sänka försvarsmekanismerna lite och sluta vara dryg och kanske sänka de dryga skyddsmurarna och våga visa mig lite sårbar så har jag ändå saknat dig lite Bloggen. Jag kan inte neka till att jag under hösten av och till tänkt på dig och hur jag borde skriva något till dig. Men så är det hela det där med att du är så himla tidskrävande. Det blir liksom lite avskräckande att bara skriva ett kort inlägg av och till om allt det galna som hänt. Om när jag såg The Arks sista spelning. Hur glad jag är för att Kent och Thåström släpper nytt nästa år. Om hur det absolut inte är svårt att bli vegetarian (en tripp som jag gjort sedan sist vi hördes av). Eller om hur MIljöpartiet i senaste mätningen var mer än dubbelt så stort som det fjärde största partiet. Men de flesta inlägg skulle troligen inte vara allt detta gamla vanliga, nej det skulle så klart handla om den totala livsförändring jag gjort och allt vad det innebär sedan i höstas. För att sammanfatta alla de fantiserade tusen inlägg så skulle de sammanfatta den kanske bästa hösten i mannaminne bestående av sjukt många fester, filmkvällar, andra sjuka upptåg och så klart det viktigaste, det underbara folket i min nya klass.
Nu har ett halvår snart gått och det är bara 4,5 år kvar. Jag vet att när jag började så räknade jag ut hur många dagar jag hade kvar tills jag kunde kalla mig psykolog. Efter ett halvår så inser jag att även om det så klart fortfarande är målet inte är något jag vill ska komma snart, för jag vill inte att det här livet ska ta slut. Till slut vill jag bara säga en sak till dig Bloggen, en sak som den kloka Aleaxandra Hedengren en gång i tiden sa: it takes two to tango.
