31 augusti 2010

Jan Guillou

Lyssnade precis på Jan Guillous sommarprat och insåg att jag kanske borde varit bättre på att tipsa om det som jag fascinerats över så mycket över denna sommar, dessa sommarprat. För det har blivit en del för min del, somliga rörande till tårar, några som kändes bara wow, vissa gäspningar och de som kanske var bra, men ändå saknade det där lilla extra.

Idag var det i alla fall Guillous tur, och vad kan man säga? Jo, han är lika arrogant och har lika rätt som vanligt och det kanske är en av de aspekterna som gör honom intressant också. Jag gillade hans titt på hur när han var född skapade mycket av hans karaktär och han har en hel del intressanta åsikter trots allt. Överhuvudtaget så var det ganska intressant, åtminstone ifall man skippar de första 20 minuterna. Kort och gott så bestod de av hur han analyserar hur musik avslöjar mycket om ens identitet och vilken stor roll det haft vid skapandet av många deckare för att berätta om deras personligheter, intressant? Ja. Intressant i 20 minuter? Knappast. Vet inte om jag tycker det var en sådan stor grej det där med Olof Palme, men sure, kul för honom att han fick sin payback på honom, om inte annat så visar det ganska tydligt på hans desperata behov av att ha rätt. Mer än så finns väl inte att säga, eller ett betyg kanske sitter på plats, och nog är det tre arroganta gubbar som alltid har rätt av fem möjliga.